Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antero kom in i sakristian samtidigt som
Helander inträdde genom den ena och Lönnrot
och Snellman genom den andra dörren. Helander
undvek allas blickar.
Snellman gick fram till honom och yttrade:
— Herr pastor, det gör en alltid godt att
höra en man öppet och oförskräckt uttala sin
öfvertygelse, om man också icke kan vara af
samma mening som han. Men — tillade han
därpå, då Helander en smula förvånad mötte hans
blick — men det händer så ofta, att hvad entu-
siasmen bygger upp, det rifver fanatismen ned.
Helander kunde icke annat än med en tafatt
bugning besvara Snellmans ord.
Prosten stod framför sakristians stora skåp
och iklädde sig mässhaken. Han var blek. Då
Helander nalkades honom för att hänga sin präst-
kappa på en spik, yttrade prosten utan att se på
honom:
— Här är en man, som kommit för att
hämta präst till en sjuk. Jag hoppas att du kan fara.
— Nu strax?
— Har du kanske något förhinder?
— Nej, ingenting särskildt, men jag tänkte,
att då det skall förrättas så många dop och . . .
— Jag skall nog sörja för återstoden . . .
kanske duger jag ändå till något . . .
— Farbror skall icke vara ledsen — men
jag kunde icke säga annat än hvad jag sade —
sanningen.
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
