Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du var således där redan denna mor-
gon . . . och jag visste af intet, fastän jag gick
alldeles förbi gården.
— Jaså, men kom nu i stället.
— Nu? Men följer inte du med till präst-
gården?
— Jag är så generad att komma dit, dä där
är så mycket gäster.
De vandrade åt Honkaniemi till och betrak-
tade hvarandra med nyfikna, forskande blickar.
— Jaså, det här är således Karolina!
— Ja, och det här Antero — Det förefaller
så underligt att nu efter många års förlopp igen
få se dig — ja, lycka till graden!
— Du ser så klen och svag ut . . . Har du
varit sjuk?
— Nej, mig fattas ingenting — ingenting
särskildt.
De voro hvarandras enda anhöriga och kände
sig dock främmande och obekanta, och Anteros
med vänligt deltagande tonfall uttalade ord före-
föllo honom själf tomma och ihåliga. Af systerns
hela uppträdande och uttryck kunde han genast
ana, att hon icke var lycklig, och han kände sitt
hjärta för några sekunder fyllas af varmt med-
lidande. Men på samma gång kände han hela
tiden, då han nu vandrade här vid hennes sida,
något annat, från hvilket han icke kunde lösgöra
sig: att han kanske nu måste gå till Honkaniemi,
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
