Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antero kände, att han hade bort följa med
sin syster, hvilken han icke sett på tio år och
hvilken nu kommit hit för att råka honom, men
han kunde icke förmå sig därtill.
De andra hade redan gått till hvila, då pro-
stinnan fortfarande satt uppe och väntade på Ro-
bert, som följt Lönnrot, men ännu icke återvändt.
Modern var bekymrad för sin son. Hans fram-
tidsplaner oroade henne, och hon var öfvertygad
om, att Lönnrot och Robert nu träffade någon
öfverenskommelse.
— Nå, Robert, huru långt följde du honom?
— Det är en särdeles intagande person, så lugn
och anspråkslös, i mitt och mosters tycke mycket
behagligare än Snellman. — Hvad talade ni egent-
ligen om?
Men Robert ville icke inlåta sig på några
redogörelser, han åt hastigt sin kvällsvard och
gaf enstafviga svar.
— Nu ämnar du väl riktigt hvila ut i som-
mar? Det skulle helt säkert göra dig godt. Du
hinner nog i höst igen arbeta i Helsingfors.
— Jag vet inte, kanske jag inte alls kom-
mer att fara in till Helsingfors.
— Verkligen! Ja, stanna hellre här och
hvila på dina lagrar.
— Mina lagrar bereda mig intet hviloläger.
— Hvad menar du? Kan man tänka sig
något mer hedrande?
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
