Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan han yttrade detta, hade han slagit
igen boken, lagt den tillbaka i skrinet och öfver
densamma utbredt en silkesduk — liksom prä-
sten vid altaret öfver nattvardskalken — ställt
skrinet på dess plats i skåpet, låst detta och
hängt nyckeln på samma ställe där den förr
hängt.
Lagmannen hade i Anteros ögon plötsligt
vuxit och förstorats. Ehuru han nyss varit fär-
dig att fullkomligt fördöma hans åsikter, fram-
stodo dessa nu för honom liksom i en ny belys-
ning. Lagmannen hade plötsligt blifvit en re-
presentant för tider och tankar, som tidigare blott
dunkelt och obestämdt någon gång sväfvat för
hans medvetande. Huru månne det hade varit i
domkyrkan den stund, då Finlands folk upphöj-
des bland nationernas antal?
Då hördes Ristos torra, en smula ironiska
röst bryta tystnaden:
— En sak förstår jag ändå inte riktigt, och
det är, att lagen, till på köpet grundlagen, skall
ställa hinder i vägen för att folkets språk skall
komma till sin naturliga rätt. — Bokstafligen kan
det ju nog vara så, men lagens anda kan aldrig
vara sådan.
Detta bröt den förtrollning, som gripit Antero,
och han såg åter sakerna på samma sätt som nyss,
och lagmannen var åter blott en ämbetsman, som
sökte förevändningar och byggde på de obotfär-
digas förhinder. Och lagmannens i Anteros
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
