Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsmannen och kronofogden. — Herr löjtnan-
ten har sett kejsaren? Har kanske varit vid
hofvet? hörde man kronofogden fråga med ett
nyfiket tonfall.
De stodo på verandan utan att dock ännu
yttra något i anledning af hvad de hört, enhvar
försänkt i sina tankar och dragande sina slutsat-
ser. Lagmannen förklarade något för prosten,
där de lutade sig öfver en trädgårdssäng. Längre
bort mellan träden gräfde Otto med en spade
i marken, och Ingrid stod bredvid honom med
några rötter i handen.
— Det är då verkligen märkvärdigt! . . .
Men åtminstone det är säkert att . . ! brusade
slutligen Lauri upp.
I detsamma skyndade Karin, Anette och
Hanna genom salongen ut till dem . . .
— Nå, nu fingo vi oss ändtligen! sade Ka-
rin andtruten. Hon såg sig omkring, och
då hon icke varseblef någon medlem af lag-
mannens familj, fortsatte hon: — Jo, nu fingo
vi oss — de sade oss, att våra skolplaner voro
ren galenskap! — Och hon berättade till hälften
hviskande, att lagmanskan — och befallnings-
manskan och kamrerskan och morbror och mo-
ster — förlåt, Anette!
— Säg du bara — och moster Selma också!
— Ja, också mamma . . . alla, alla! . . .
att det är fullkomligt onödigt, fullkomligt
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
