Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad var det du nyss ämnade säga,
Lauri? frågade Antero.
— När?
— Just innan flicl^orna kommo.
— Jo, jag ville endast säga, att det är märk-
värdigt, att första gången jag iiör talas om Fin-
lands grundlagar, vårt lands värn och beskärm,
så ställas de upp såsom ett hinder för den enda
sak, som i framtiden verkligen kan vara ett värn
för Finland.
— Det är inte annat än förevändningar och
de obotfärdiges förhinder . . . man hvarken vill
eller bryr sig om att lära sig finska ... se där
hela saken, sade Risto.
— Men är det inte egendomligt, sade An-
tero, att alla gamla, med undantag af Snellman,
det må vara när som helst och gälla hvilken
sak som helst, i stället för att entusiasmeras
och försöka förstå oss unga och vägleda oss med
sina råd, alltid vilja nedslå vårt mod och för-
lama vår energi. Den ena på ett sätt, den
andra på ett annat. Så var det i skolan, så är
det vid universitetet — de kunna aldrig annat
än varna, vara viktiga. — „Lämplig tidpunkt!"
Vänte den som vill på deras lämpliga tidpunkt!. .
.
— Bibeln bort ur bojorna! Grundlagarna
upp ur gömslet! Ah, också jag går hem. Jag
står inte ut med att se den där kronofogden och
den där befallningsmannen. Kom med ni andra!
Vi veta hvad vi vilja, och vi göra hvad vi vilja.
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
