Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landskapet antog en alltmer karg och ödslig
karaktär, holmarna blefvo allt högre och klippi-
gare. Efter det de passerat ett smalt, af höga
klippor omgifvet sund, kommo de ut på en öppen
fjärd, på hvars motsatta strand det dystra Panuvaara
reste sin kala hjässa. Där borta i en aflägsen
vik skönjdes människoboningar och odlade fält.
Denna trakt förekom Antero bekant; han
hade helt säkert någon gång förut varit här. Ber-
get i fjärran, hvars kam tycktes hafva liksom räm-
nat, så att där uppstått en djup klyfta, kände
han väl igen.
Då de efter att hafva rott öfver fjärden kommo
inom kretsen af bergets skugga, mindes Antero
plötsligt, huru han en gång för länge sedan fär-
dats öfver samma vatten, uppkrupen i den höga
förstäfven af en båt, medan fadern satt i aktern,
som trycktes ned så djupt, att hans rockskört
släpade i vattnet. Nu erinrade han sig också
faderns anletsdrag, hvilka han ofta hittills förgäf-
ves sökt återkalla i minnet.
— De säga, att där borta på udden ligger
dold en skatt, hvilken en gammal trollkarl ned-
gräft efter det han plundrat kyrkan, och det
går en spådom, att en fattig man en gång skall
finna denna skatt och blifva världens rikaste
människa, men djäfvulen skall taga hans själ.
Nu blefvo kyrkan och prästgården synliga,
och Antero igenkände allt. Just så, prästgården
belägen en smula lägre ned än kyrkan, hvars
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
