Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjutande sprungit upp till gården och utan att
få fram ett ord gömt sitt hufvud i moderns famn,
hade han hört en röst ropa: „Han har sett den
gamla granens ande" — hvarpå modern svarat:
„Kör bort den där tiggarpojken — och låt bli att
tala om sådant med barnet!"
Något högre upp, invid gårdens stenmur, var
hallonstället beläget. Där hade han brukat plocka
bär, och där hade han en gång gömt sig och
låtit allt gårdsfolket länge och väl söka honom
— vid nothuset och i sjön. — Här i den sista
branta sluttningen tröttnade han alltid, då han
kom med fadern från fisket. „Knäna svikta,
knäna svikta, månne vi orka, månne vi orka?"
låtsade fadern pusta, och så bar han honom i
starka armar uppför branten.
Prästgården utgjordes af en liten rödmålad
byggnad, som omgafs af en rågåker; strax utan-
för salsfönstret stod på gårdsplanen en stor och
lummig björk. När Antero obemärkt hunnit fram
till denna, slog han sig ned i skuggan af dess
grenar för att andas ut, och han kände för första
gången i sitt lif sitt hjärta genomströmmas af en
Ijuf, värmande hemkänsla. Här bodde ju hans
syster och hans svåger, han befann sig således
icke mer bland främmande människor! — Må de
komma, finna mig och bli glada! — Han hade
samma förnimmelse som när han som liten gosse
brukade leka kurragömma. Han satt och lyssnade
till de välkända ljuden från viken, där någon
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
