Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man icke varda salig — vår längtan måste vara
lika beständig som vår bedröfvelse öfver vår synd-
fullhet — vänd därför alltid tillbaka till Herren,
klappa på porten dag och natt, ty den som sö-
ker Herren, han finner honom slutligen, och ingen
skall då kunna rycka oss ur hans hand. — Låtom
oss därför med alla våra synder, med all vår brist
träda fram inför honom, som ensam förmår frälsa
oss vilsekomna och förtappade, hvarje dag, hvarje
stund. Du kommer nu hem, ditt sinne upptages
af mångahanda ting, men återvänd igen till honom
och undra icke öfver de ansträngningar och svårig-
heter du möter, ty den väg, som leder till lifvet,
är smal och stenig. — Sådan är korsets väg.
Du ser den aldrig föra fram till målet, i lifvet
blir du stående vid porten, till dess Gud slår upp
den och låter dig träda in, då stunden för h o-
n o m är kommen att förkunna för dig, att din
stund är kommen. —
Han fortsatte ännu sitt tal, han utvecklade
sina tankar om människan, hvars uppgift är att
kämpa och längta och bida och lära sig hålla
all egen förtjänst för värdelös och ringa. Först
stöttes Antero tillbaka af denna lifssyn, men se-
dan begynte den fängsla honom genom sin ny-
het och originalitet. Han började tro sig förstå
alla dessa människor och det tycktes honom,
som hade också något rörande honom själf blif-
vit klart för honom. Denna längtan, denna kamp,
detta spännande af alla krafter och detta hjälp-
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
