Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
De tycktes alla vara glada öfver att se ho-
nom, han märkte att bordsgästerna alltjämt
iakttogo honom, utpekade honom för hvaran-
dra och talade om honom. Huru goda, vänliga,
fördragsamma och hjärtliga voro icke dessa män-
niskor — och det, ehuru de visste, att han icke
tillhörde deras krets och att han var en vän till
prästgårdsborna
!
Hans fars gamle vän tycktes vara nästan
rörd öfver sammanträffandet:
— Jaså, jaså, du är således Antero. —
Din far och jag voro sidokamrater i skolan allt-
ifrån första klassen till den högsta, vi aflade
samma examina — sedan skildes vi åt, men rå-
kades likväl ofta. Herren väckte honom förr än
mig, han var i fråga om mig ett redskap i Guds
hand liksom i fråga om så många andra.
Lugnt och stilla berättade han sedan episo-
der från tiderna för deras vänskap: huru de blif-
vit relegerade från universitetet, då man miss-
tänkte, att deras religiösa nydaningsplaner innehöllo
något politiskt misstänkt, såsom man ju alltid
inbillar sig, huru de sedan tillsammans med flere
andra blifvit instämda för domkapitlet och huru
de blifvit dömda till ett års suspension — huru
en religiös tidskrift, hvilken de gemensamt redi-
gerat, blifvit indragen.
— Din far hade en ledig penna, han kunde
verkligen underbart lätt uttrycka sina tankar icke
allenast muntligt, utan också i skrift. Som yngre
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
