Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och för detta dömdes de? utropade
Antero.
— Ja, då man inte hade bättre orsaker, —
men i världens ögon är ju redan detta det svå-
raste brott. Om det stode i världens makt, så
skulle nog snart till och med kyrkorna stängas.
Detta yttrades lugnt och fast, som hade det
icke varit minsta tvifvel underkastadt, att det
verkligen förhöll sig så. Deras orubbliga säker-
het smittade äfven Antero. De tycktes icke hel-
ler det minsta tvifla på, att dylika förföljelser när
som helst på nytt kunde uppstå. Och Antero
var nu i likhet med dem öfvertygad om, att
Handolin hade något ondt i sinnet mot dem och
att han af denna anledning nu begifvit sig bort.
Hans båt aflägsnade sig snabbt, det var som
hade den skyndat sig, för att ett enastående till-
fälle icke skulle glida honom ur händerna, hvil-
ket lätt kunnat ske, om han icke begagnade sig
af det rätta ögonblicket. — Kanske misstager jag
mig ändå? Men hvarför skulle icke denna möj-
lighet kunna tänkas! Hade icke Hartman upp-
manat själfvaste prosten att angifva adjunkten för
dennes predikan på midsommardagen?
— Få se, om ej de nya förföljelserna, när
de en gång börja, bli dubbelt värre än de förra.
— Hvarför tror husbond det?
— Jag tror det fördenskull — mannen hade
genast svaret färdigt — att då de kristna i forna
tider förföljdes, så blef alltid hvarje ny för-
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
