Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändå — och lyckas också — förvilla oss. Stundom
är han så djärf och fräck, att han, när han icke kan
få mannen själf i sitt våld, går lös på hans häst.
Hvad hände icke en gång? Jag skall berätta
det, eftersom det nu blifvit tal om dessa saker.
Jag bodde då ännu hemma i min fars stuga, men
jag hade ingen frid, ty jag hade velat tala om
salighetens sak med några förtrogna vänner, men
hade icke sådana på närmare håll än två mil, och
det var endast tvenne kvinnor, en änka med sin
dotter. Om dagarna fick jag inte gå, och natten
var kort och vägen lång. Min längtan var lik-’
väl så stark, att den dref mig att göra något,
som inte var alldeles rätt: att taga hästen och
hoppa upp på dess rygg. Men i en dalsänkning
mellan två kullar, ungefär på halfva vägen, stan-
nade djuret och blef i samma ögonblick så svet-
tigt, att det icke hade ett torrt hårstrå på kroppen,
och det skakade som en frusen hund. Och äf-
ven jag kände en stark hand hvila tung öfver
mina skuldror. Tre gånger efter hvarandra må-
ste jag ropa: „Jag är återlöst med Jesu Kristi
blod!" — innan djuret lyfte hofvarna från
marken.
Icke heller nu sade någon ett ord, man
tycktes blott vänta på något nytt.
— Huru förklarar Paavo denna märkvärdiga
händelse? frågade den gamle prästen.
— Nå, huru skulle du, präst och studerad
karl som du är, vilja förklara den?
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
