Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade gjort honom ledsen, så skulle han kanske
inte nu begifvit sig ut för att angifva de väckta.
Antero brusade upp:
— Det där kan jag på inga villkor gilla!
Det är nedsättande för ditt människovärde. På
detta sätt uppmuntrar du honom endast i hans
gränslösa egoism och tyranni. Ditt handlingssätt
var fullkomligt riktigt, och på den väg du nu in-
slagit måste du också fortsätta. Dina ord upp-
rörde mig verkligen.
— Det kan ju hända, att jag misstagit mig
och att Gud uppenbarar för mig, att hans vilja är
en annan, och att han också skänker mig styrka
att uppfylla densamma. Jag har ju nog också
förut tänkt det och försökt handla därefter, men
då jag icke haft kraft därtill, har jag tänkt, att
det kanske inte var Guds afsikt. Mitt sinne tiar
nog mången gång varit upproriskt. — Men du
skall inte tro, att han alltid är sådan som nu —
emellanåt kan han nog vara god och vänlig. Han
är helt säkert inte riktigt frisk. Han får ibland
sådana anfall af raseri, som vore han sinnessjuk,
och då slår han -
—
— Hvad säger du? Slår han?
— Ja, emellanåt.
Antero lyfte upp sina händer och lät dem
åter falla ned; han kunde icke få ett ord öfver
sina läppar.
— Det har inte händt ofta, endast ett par
gånger har det skett. Fördenskull måste jag vara
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
