Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara sådan han var. Naturligtvis slog han till,
då hon ödmjukt och tacksamt kysste piskan!
Handolin var nykter och märkvärdigt nog vid
godt humör. Han försökte vara artig och bad
om ursäkt för att han nödgats lämna sin gäst.
Men det hade gällt viktiga angelägenheter, han
hade haft många saker att uträtta. Han uppförde
sig som en man, som lyckats i sina företag och
känner sig belåten med hvad han fått till stånd,
ehuru han icke säger hvad det är. Men då An-
tero satt tyst och fåordig, blef Handolin orolig,
hoppade från ett samtalsämne till ett annat, fram-
förde hälsningar från prästgården, berättade oåt-
spord om ett och annat från sitt besök där och
frågade slutligen, om Antero inte ville komma och
bada med honom.
— Nej, jag har inte lust nu.
Då sade Handolin till Karolina:
— Det var bra, att du lät elda upp bastun.
Karolina rodnade och häpnade öfver detta
oväntade erkännande, liksom öfver någon öm-
hetsbetygelse, och blef så rörd, att hon blott med
möda kunde tillbakahålla sina tårar. Antero kände
sig ännu mer uppretad häraf, och då Karolina,
efter det Handolin gått att bada, liksom urskul-
dande yttrade:
— Hvem vet, kanske han inte varit ute i de
ärenden vi trodde, — så genmälde han kallt:
— Men själf berättade du ju, att han hotade
därmed vid sin affärd.
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
