Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af folkets nya kultur se ut, rest på ett högt berg
— på Ristivaara, det gamla Offerberget.
Han berusades allt mer och mer af denna
idé, den växte och vidgades så, att han knappt
förmådde öfverskåda den, fasthålla den hel och
osplittrad — han måste gripa till åran igen, samla
sina tankar ... Nå väl, huru som helst, allt redde
sig väl nog sedan; men ett hade han ändå klart
för sig: att alla krafter, ansträngningar, sträfvan-
den och strömningar måste förenas, ty de stodo
icke i strid med hvarandra. Och detta var hans
egen idé, ännu hade han icke hört någon annan
framställa den. Den var icke Snellmans, icke
Lönnrots, ingens! Att få alla att förstå hvarandra,
själfmedvetet kämpa för samma sak! Men tänk
om de inte erkänna nödvändigheten af ett sam-
arbete, inte önska verka i samma riktning? Var
det så? Men då måste man klargöra saken för
alla, för alla dem, hvilka icke hade en aning om,
hvad frågan gällde.
Huru skulle detta gå till? Och huru hade
han själf fått allt detta klart för sig? Ja, huru?
Allt hvad han sett och hört på denna resa hade
ingifvit honom det. Kanske behöfdes det icke
heller mer för dessa andra? Han skulle meddela
det åt de andra på samma sätt han själf mottagit
det. Han skulle berätta, han skulle skrifva. Utan
utsmyckningar, utan förställning. Endast sanning,
hvarje ord sanning — så som jag sett och hört!
Jag skall börja med mitt besök på Rajavaara,
25 385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
