Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag kom just i rattan tid till magister
Lauris predikan.
— Predikade Lauri?
— Han dundrade i går i predikstolen mot
skörtfolket så, att de skenheliga nu en gång
fingo sin skäppa full. Kyrkan var till bräddarna
fylld af väckta, så att andra knappast fingo rum
där, — där voro gubben Paavo och många andra.
— Han har stora gåfvor, Lauri. Af honom blir
det nog med tiden en duktig präst, likadan som
fadern.
— Nå, därtill behöfves det då sannerligen
inte mycket, — han är ju världens sämsta präst,
kärrprosten.
— Han kom inte af sig mer än en enda gång,
då han började hosta. Men han hoppade öfver del
svåra stället, liksom ett föl skuttar öfver en gärdes-
gård, och begynte sedan på nytt igen. Det var
ord och inga visor. De förmådde inte höra på
längre, skörtryggarna, de troppade af, gingo sin
väg midt under predikan, den ena efter den
andra.
— De iddes väl inte längre lyssna till den
slyngelns skräfvel. — Jaså, de voro där nu.
Förra veckan rodde de här förbi i en hel eska-
der. Jag saluterar dem alltid med min bössa.
De tro, att jag är hin onde själf.
— Hin onde lär ni nog också vara, sade
bondgubben.
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
