Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sar honom välkommen, men vid åsynen af hans
blekhet bekymrad frågar:
— Är ni sjuk?
Först nu kände Antero en svidande smärta
i sitt bröst, först nu uppfattade han hvad som
händt. Hans hufvud svindlade, som hade han varit
nära att svimma, men han förmådde likväl svara:
— Jag gick kanske litet för häftigt —
— Kom ni till fots? Ensam? Vi väntade
er inte ännu . . .
— Får jag gå hit till pörtet?
— Var så god, jag skall gå och berätta för
Robert, att ni är här.
Han märkte, att någon varit i stugan strax
före honom. På bordet såg han ett par handskar
och en promenadkäpp. Bredvid dem låg en spets-
schalett. De hade lämnat dessa saker här, då
de begåfvo sig ut.
Alla här hade således haft reda på detta.
Till och med Lauri! Och till honom hade de
ingenting sagt. Ja, hvarför skulle de egentligen
ha gjort det?
Hans smärta var stum, ordlös. Hans krafter
förlamades, han kände sig utmattad som af en
inre förblödning.
Robert kom. Antero sjönk ihop Uksom en
sårad, hvilken inväntar nådestöten. Men Robert
begynte icke tala därom, han sade icke genast:
„Har du hört den glada nyheten?"
— Nå, nu har jag fattat ett definitivt beslut!
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
