Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antero stirrade ut genom fönstret. Robert
vandrade fram och tillbaka öfver stugans golf och
brast plötsligt ut i skratt.
— Hvad skrattar du åt?
— Jag vet inte, om jag riktigt har rätt att
tala om det för dig, men jag skall i alla fall göra
det. Jo, här höll på att bli af också en an-
han förlofning: Risto friade till Anette.
— Och fick korgen?
— Naturligtvis.
Antero hörde sig själf skratta högt, utan att
likväl förstå, hvad det egentligen var som han
skrattade åt.
— Du skulle ha sett moster Hartmans mini
„Fru Tolonen! Hvarför inte lika gärna ToUonen!
Fru Dumbom?" Här hade vi igen den förskräck-
liga fennomanin. Här såg man dess följder!
Men nog måste också jag säga, att jag inte för-
står, hvad Risto tänkte på. Inte hade jag trott
honom om något sådant. Nog måste karlen ha
en någorlunda skef uppfattning af sig själf.
Anteros skratt hade dött på hans läppar
samma minut det födts, men han hörde ännu
ekot däraf ringa i sina öron. Samtidigt kände
han en viss motvilja för såväl sig själf som Ro-
bert. Hvad låg det väl för löjeväckande däri, att
Risto hade friat och fått korgen? Hvad var väl
den där Anette, eftersom Risto icke var god nog
för henne? Var det därför, att han hette Tolo-
nen? Och han såg plötsligt alla dessa människor
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
