Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, ja, skratta inte, jag menar nog allvar.
Men det måste ni i alla fall lofva, att ni tar en
smula vård om Lauri, ifall Robert inte kommer
till Helsingfors, Lauri är så häftig och oerfaren.
Ni skulle vara som en äldre bror för honom.
Ni råkade honom ju — Sade han, när han kom-
mer tillbaka?
— Nej, det var inte fråga därom.
Prostinnan fick tårar i ögonen och fattade
Anteros hand. Hela hennes väsen andades en så
varm moderlig ömhet, att också Antero hade
svårt att tillbakahålla tårarna. Äfven prostinnan
lade märke till hans rörelse.
— Hvad säger ni om Naimis förlofning?
Jag tycker, att de passa så utomordentligt väl för
hvarandra. Hennes fästman är en så fin och
sympatisk person. Vi anade inte det minsta, fast-
än de ju nog allt ifrån barndomen varit be-
stämda för hvarandra. Karin, gif mig min schal . . .
Sätt dig här, du också! Jag tycker alldeles, att
ni är min egen son, och därför talar jag så öppet
till er . . .
Men Antero hörde Naimis röst och reste sig
för att gå, mumlande något om att han hade
beställt roddare och att denne väntade honom
någonstädes och att han därför nu genast måste
begifva sig bort . . .
— Bort? Hvart?
Naimi dansade i detsamma in i rummet med
händerna fulla af blommor, färdig att tacka för
422
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
