Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro nog på sin plats, Paavos ord — det var
alldeles, som hade han talat just till mig." —
En tredje tog igen upp en psalm, och då den
var slut, aflägsnade de sig.
Antero fick lust att följa efter dem, han
steg upp, fann sin ränsel i närheten och begynte
vandra fram längs en stig. Men ingen sågs till.
Hade han drömt? Han kunde icke komma un-
derfund med åt hvilket håll de hade gått. Kanske
hade ändå ingen varit där?
Han fortsatte likväl sin vandring längs stigen.
Illa medfaren och nära att förgås af trötthet,
kommer Antero på kvällen till ett berg, i hvilket
han igenkänner Rajavaara, först när han ser
kvarnen och den stora stenen. Det hade varit
kallt, en skarp nordanvind hade blåst hela dagen.
Ingen syntes till på gårdsplanen, och äfven
stugan var tom. En fläkt af värme och doften af
nybakadt bröd strömmade emot honom i dör-
ren. Det kändes skönt att kasta ränseln från
skuldran och draga af sig de genomblötta sko-
plaggen.
Han satte sig och tänkte på ingenting.
Efter en stund kom husbonden, men denne
igenkände honom icke strax i skymningen. Men
när han sedan såg hvem det var, tycktes han
blifva gladt öfverraskad. Han frågade likväl icke,
hvarifrån han kom och hvart han skulle hän.
Men då Antero berättade, att han igen gått
434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
