Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karin läste:
— „Säg mamma, att, som jag redan skrifvit
till henne, hennes utmärkta vägkost redan första
kvällen blef uppäten. Mamma kan vara stolt
däröfver —
"
— Ja, ja —
— „däröfver, att hennes käre son vid hen-
nes matkorg fick knyta vänskapsband för hela
lifvet och att den kvällen stora beslut fattades
rörande fosterlandets och det finska folkets väl.
Ni komma längre fram att få höra saker, som skola
väcka er hänförelse i lika hög grad som vår. Vi
ämna också uträtta något, ehuru vi ännu icke ha
riktigt klart för oss, hvad och huru. Men alla
äro vi ense om, hvar fosterlandets lycka skall
sökas, genom hvem det skall frälsas och hvar-
igenom dess räddning skall ske. Och är det
inte underligt, att samma hänförelse, samma idé
på olika håll, men på samma sätt, utan att
vi vetat af hvarandra, bemäktigat sig oss alla?
Snellman är vår hjälte, Saima är vår fana, vår
eldstod, som skrider framför oss, ledande oss in
i det förlofvade landet, som vi snart skola skåda
med våra egna ögon. Andra hafva endast läst,
hvad han skrifvit, men vi hafva sett honom
och hört hans idéer ur hans egen mun."
— Det är visst ingenting att skryta öfver, sade
prostinnan.
Karin höll ett ögonblick upp med läsningen,
men fortsatte sedan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
