Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hurrarop, hvarunder två — tre — fem studenter
af kraftiga armar slungades upp mot det låga
taket.
— Det var bra taladt af dig, Thure! Just
af dig! ropade Lauri och slöt honom i sin hän-
förelse till sitt bröst.
— Hvad säger Antero? hördes från ett annat
håll. — Tyst, tala inte om sådant. Din förtjänst
är större än alla andras. Du sade dem sanningen
rent ut i ansiktet utan att frukta . . . Det var stort
och käckt! . . . Tyst! Din skål!
Och Antero fick icke säga, hvad han hade
velat: att han inte önskade blifva vare sig någon
hjälte eller någon martyr.
— Lauri, sade han, skola vi inte begifva oss
af? Det är redan hög tid, klockan är snart tolf och
vi måste dessförinnan vara utanför tullarna.
Lauri gick med en smula osäkra steg fram
till bordet med bålen, fattade sitt glas och sade:
— Tack, kamrater — men det var ju icke
för oss, utan för idén som ni hurrade — den
ställde vi ju högre än allt annat. Mitt hjärta är
fullt, och jag förmår inte uttala, hvad jag i denna
stund känner. Och jag behöfver det inte heller
— ni veta det nog ändå, ty alla våra hjärtan klappa
ju i samma takt. — Ja, jag ville blott säga hvad
jag alltid sagt — hvad betyda individerna, om
blott folken — det finska folket är ungt bland
nationernas antal — det är ringa och obetydligt,
men det har sin egen uppgift, hvartill ödet utsett
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
