Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des Lauri af att sången upphört, och han tap-
pade fullkomligt koncepterna.
— Jaså, kråkorna slutade att kraxa . . .
Men han kunde icke locka de andra att in-
stämma i skrattet. Månget ansikte hade ett be-
sväradt uttryck. Han försökte ännu en sista gång
vinna sällskapets stämning för sig och göra sig
fri från sin förvirring — han försökte taga saken
skämtsamt och sade obesväradt:
— Ja, egentligen var ctet nu inte detta jag
ville säga . . .
— Nå hvad då? ljöd en torr, en smula ironisk
fråga.
— Ingenting annat än hvad jag redan sagt.
— Skål då! Lefve talaren!
— Lefve eller dö! — och Lauri tömde sitt
glas i ett enda drag och slungade det i golfvet.
Han kände att han gjort fiasko, och han
såg, att kamraterna icke gillade hans uppförande.
Antero kom fram till honom:
— Du hade gärna kunnat lämna dem i fred,
de ha ju inte på något sätt stört oss.
— Men själf har du ju sagt, att deras sång
irriterar dig.
— Månne det inte är tid för oss att bryta
upp?
— Jag reser inte, förrän jag har druckit mig
dödfull.
Nu fick han understöd af några. — Det var
rätt! De behöfde det nog! — Men Antero trodde
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
