Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pad, först in i kansliet och sedan denna väg ut.
Och själf blef han borta med detsamma.
— Nå, nu är det värsta förbi, hviskade Naimi.
Musti fick det som var ämnadt åt dig.
— Naimi . . . bannade prostinnan.
Men Naimi skrattade blott, och hon var i
Anteros tycke mer intagande än någonsin. Lik-
som en varm våg strömmade hennes munter-
het och goda lynne genom hans frusna sinne. —
De hade handlat rätt! — Och i denna stund för-
vånade det honom nästan, att han kunnat ångra
sig det, förebrått sig själf därför och fördömt de
öfriga.
De fördes upp på vinden, i Roberts rum,
som blifvit eldadt och försatt i sitt sommarskick.
Då de åter kommo ned, var en kvällsvard
uppdukad för dem, och prostinnan och flickorna
satte sig för att hålla dem sällskap. Prosten hör-
des icke af. Lauri bjöd till att vara ogenerad
och sorglös samt frågade efter ett och annat i
hemmet, men tonen var icke fullt naturlig.
— Nå, mamma, sade han plötsligt, gräla nu
och gräla med detsamma också på pappas vägnar.
Prostinnan försökte antaga en så förebrående
min som möjligt och sade:
— Ja, huru kunde du, Lauri, handla så som
du gjorde?
— Jag måste, mamma, jag måste!
— Måste? Hvad menar du?
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
