Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ler ur min domnande hand, så snart jag ensam
skall bära den framåt. Hvarför? Är allt, hvad
som hos sådana som denne är orubblig öfver-
tygelse och tro, hos mig endast känsla och
stämning?
Härifrån, från dessa skall det finska folkets
förnyelse och förädling komma, och icke från
oss där i Helsingfors. Gif dem ett vapen huru
slött som helst, och de skola åstadkomma något
— om också icke så mycket, om också icke så
lysande — likväl något godt, något beståndande
och framför allt något eget. De hafva skapat vår
kultur och göra det allt fortfarande. Tänk på
hans dikt! Han anar icke, han inser icke, att
han är något, han vet icke, i hvilket nära sam-
band han står till en stor, världshistorisk idé.
Hvilken orättvisa, hvilken himmelskriande
orättvisa är det ändå inte mot sådana män, att
de aldrig kunna nå högre, blott på grund af att
förvända förhållanden ställa hinder i deras väg.
Icke skolor, icke litteratur — icke en enda hjälp-
sam hand!
Antero nästan blygdes öfver sig själf och
öfver den likgiltighet, som fått makt med ho-
nom och som han godvilligt öfverlämnat sig åt.
Han, som satt vid det dukade bordet, som fick
njuta alla vetandets skatter, han lät alla små yttre
och inre motgångar föda tvifvel och slapphet, han
var färdig att afbryta sitt verk, under det han,
den andre, här fjärran i ödemarken lågade af
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
