Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höll på att digna af trötthet. Det fattades bara,
att jag hade börjat dragga efter dig! Men jag-
tänkte som så: Kantänka, det lönar inte mödan.
Nå, sitt ner nu och tag en sup i kölden. Hämta
glas, Otto!
— Vi ha inte mer än ett enda här i huset.
— Nå, gif mig en kopp i så fall!
— Tack, jag bryr mig inte om det, sade Antero.
— När man bjuder, så ger man, sade farbror
Jakob. Men tro inte, att du skulle ha fått mer
än en liten smaktår. Här i huset ger man bränn-
vin som man ger droppar åt sjuka, efter ett be-
stämdt mått. Bara så mycket, att själen hålles i
den svaga kroppen. Kan du tänka dig, att den
där Otto inte smakat en enda droppe, alltsedan
lagmannens dotter förbjudit honom det. Han står
redan under toffeln, fastän han inte ännu vet, om
han får henne.
— Prata inte skräp, farbror . . .
— Men säg mig nu, hvarifrån du kommer
och hvart du ämnar dig?
— Ni har således inte ännu hört, att Lauri
och jag äro utsparkade från universitetet?
— Hvad säger du? Nå, det var en glad
nyhet! — Otto, om du inte nu genast hämtar
fram den där konjaken, så — hit med den, strax
på fläcken, när det gäller en sådan sak!
Otto måste göra farbrodern till viljes, och
skrattande gick han för att hämta flaskan från
kammaren. Antero ämnade börja berätta.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
