Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ädelt syftande och osjälfvisk den än i och för
sig må vara, sätter likväl alltid passionerna i rö-
relse och tillsluter ens ögon för kärlekens, med-
känslans och själfuppoffringens fordringar. Jag
kämpade för finskhetens sak af hela mitt hjärta,
af hela min själ, men likväl kände jag mig icke
såsom människa bättre än förut. Jag förmådde
icke älska mina fiender, jag förmådde icke skänka
dem tillgift, hvilka gjorde mig orätt. Och i all
denna min „heliga" hänförelse var jag själfvisk,
ärelysten, sinnlig, o. s. v., utan att fördenskull
känna minsta samvetskval eller ånger, utan att
känna ett behof af att förändra mitt lif och för-
bättra mig. Förrän jag får tänka på att förbättra
världen, måste jag förbättra mig själf.
Fordom plågades jag ständigt af en inre tom-
het, en inre leda, stundom till och med af för-
tviflan. Jag sökte tillfredsställelse ute i världen,
i beundran och dyrkan af det sköna, jag sökte
det i min filosofi, jag hänfördes, rycktes med,
full af glöd och stolthet. Men ju mer hänförd
och entusiasmerad jag var om kvällen, ju mer
jag berusade mig själf med storheten af mina
idéer och mina kommande bedrifter, desto tröt-
tare var jag på morgonen, desto större var min
leda vid mig själf och alla andra, desto bittrare
var min besvikelse. Och nu vilja icke dagarna
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
