Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eller hade måhända Hedda dött? Man öfver-
lägger några minuter, och därpå flyttas Hannas
saker öfver i Lauris släde. Hanna och Lauri sam-
tala ännu en stund med hvarandra, och så begif-
ver sig Hanna af. De öfriga komma in, och An-
tero hör Naimi utropa, medan hon i tamburen
klär af sig ytterplaggen:
— Aldrig hade jag då kunnat tro något så-
dant om Hedda!
— Jag har nog alltid anat det och sagt mig
själf, att det skulle gå så, hörde han prostinnan
svara. — Det var då väl, att Lauri kom bort.
Stackars gosse! Hvilken bitter erfarenhet för ho-
nom.
I deras tonfall kunde icke spåras minsta skymt
af medlidande med den olyckliga unga flickan. Det
var således från den sidan de togo saken! Var
det kanske så, att de icke visste hela sanningen?
Men i alla fall — var det väl nu rätta ögon-
blicket att beklaga Lauri och sätta sig till doms
öfver en människa, som sväfvade mellan lif och
död?
o
— Ah, se, här ha vi ju främmande!
De kommo alla med framsträckta händer mot
Antero, men de gjorde på honom ett främmande
och obekant intryck. Det var, som hade de icke
tålt vid det klara, skarpa ljus, som från him-
len och den bländande skaren strömmade in i
rummet. Det föreföll honom plötsligt, som vore
de af en annan ras, som vore de personer, med
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
