Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag kom bara för att säga, att Heddas
barn också var mitt, men att jag —
Han hade på förhand tänkt ut, hvad han
skulle säga: men jag ämnar gifta mig med
henne . . . men han kunde ändå icke få det öfver
sina läppar.
— Lauri! — hördes det från moderns mun.
Det låg hvarken förebråelser eller förtrytelse i
rösten, det var ett nödrop, höjdt af en hjälplös,
förskrämd, slagen. — Lauri, hör du! . . . Lauri
hörde det ännu en gång genljuda i den tomma,
mörka salen, det trängde ända ut i förstugan, dit
han tagit sin tillflykt, och han såg modern komma
med sitt ljus. Han skyndade ut och ilade öfver
gården till det gamla pörtet. Modern stod nu i
förstudörren med sitt ljus i handen och ropade
honom än en gång vid namn. Så stängde hon
dörren, och ljuset fördes sviktande tillbaka till sa-
len och därifrån till prostens rum.
— Hvarför måste jag göra det på det sättet?
klagade Lauri, som vandrade fram och tillbaka
öfver golfvet. Hvarför måste jag öfver hufvud göra
det? Jag vet inte, jag vet inte ändå, hvad som
är det rättaste.
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
