Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
legat till sängs. När hon åter hämtat sig, var hon
sig alldeles lik, densamma som förr, blott med
den skillnaden, att hon icke mer försökte vara så
vänlig som förut. Lauri visste icke, hvad hon och
fadern tänkte om det skedda. För flickorna hade
de synbarligen icke omtalat saken, de ämnade
väl hålla den hemlig. Och Lauri hade icke mer
mod att säga det, som han ursprungligen haft för
afsikt att säga, nämligen att han ämnade gifta sig
med Hedda.
Prosten och prostinnan sutto igen på tutnan-
hand i hvar sin gungstol vid matsalsfönstret. Sto-
larna voro ställda midt emot hvarandra, på ömse
sidor om sybordet. Prosten blossade på sin pipa
och läste gamla årgångar af Saima, bakom honom
hördes den gamla väggklockan knäppa sitt enfor-
miga tick-tack.
— Ja, numera få vi inte ens Saima. Men
knappast torde andra än jag sakna den — åt-
minstone inte här i huset. Så gick det med den
entusiasmen, den tog slut, och en annan feber
grep dem. Det går hastigt och lustigt för nutidens
ungdom att byta ideal. Få nu se, huru länge
denna vind skall blåsa!
Prostinnan blinkade en smula med ögonen,
men svarade icke.
En släde körde fram till stugbyggnaden. En
man i mössa af hundskinn steg ur.
— Är det inte igen den där Rajalainen? ytt-
rade prostinnan.
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
