Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15.
Karin hade känt ett behof att taga dem i för-
svar. Hvarför? De brydde ju sig inte det minsta
om henne. De anförtrodde ju henne intet, de
sökte ju inte hennes sällskap, och de ansågo ju
henne för sådan som alla de andra. Men när
hon hörde dem klandras och förtalas, gjorde det
henne alltid ondt.
Hon hade så gärna velat höra, hvad de i
allmänhet talade om. Hon hade velat säga dem,
att hon icke gentemot dem intog samma stånd-
punkt som de öfriga. Det föreföll henne mången
gång, som skulle Antero ha betraktat henne med-
lidsamt och beklagande, som hade han tänkt:
Ack, också du! — Men kanske brydde han sig
icke ens så mycket om henne?
En gång hade hon under gudstjänsten suttit
i samma bänk som Maria Helander. Vid kyrk-
dörren hade hon sagt till Maria: „Nog är det ändå
så, att vi här i världen bra sällan lefva och tänka
och handla så, som vi egentligen borde." Maria
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
