Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon aflägseii, undanskymd vrå af vårt land, där
fördärfvet ännu icke hunnit slå rot och där det
bygger och bor en befolkning, som tänker på sin
själs salighet. Jag duger antagligen icke till le-
dare och väckare — såsom Lauri, hvilken med
sin lågande natur och sin stora begåfning tyckes
ha vissa förutsättningar därför — men kanske
ändå till bevarare, uppehållare, vårdare, tempel-
vakt. Jag kan icke tända, men kanske skulle jag
likväl kunna hindra elden från att slockna. Hvilken
glädje och salighet vore det icke att i sina åhö-
rares själar ingjuta det eviga, gudomliga lifvets
himmelska hänryckning, att ingifva dem trons
ljufliga frid, att bevattna den torra marken i Her-
rens vingård!
Och att tänka sig, att jag vid min sida, in-
vid mig hade en annan, som besjälades af samma
hänförelse. Som följde mig till ödemarken och
där med mig delade alla mitt ämbetes svårigheter
och af kärlek till mig och den sak, för hvilken
jag strider, bure alla lidanden.
Denna dröm närde jag — men med ett an-
nat mål för ögonen, i kampen för ett annat ideal
— men jag saknar den icke mer. Jag är icke
mer i behof af den. Jag tackar dig, min Gud,
att du befriade mig från henne — och icke alle-
nast från henne, utan också från min lust till
henne och hennes likar, från förhoppningarna om
denna dröms förverkligande öfver hufvud. Inled
mig icke mer i samma frestelse, låt mig icke
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
