Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men jag vet inte, hvad de, som äro så
mycket visare än jag, skulle ha att säga mig. —
Korna rårna där ute af hunger, man måste gå
och skaffa hö åt dem.
Och vid dessa ord aflägsnade han sig och
stannade borta.
Början föreföll icke mycket lofvande. Raja-
lainen hade förberedt dem på, att det nog lätt
kunde hända, att Paavo icke det minsta skulle
låtsa om dem — allt berodde fullkomligt på hans
humör. Antero hade särskildt gladt sig åt denna
färd till gubben Paavo. Det tycktes honom, som
skulle hans omvändelse icke ha varit riktigt full-
bordad, som skulle hans nya lif och nya stånd-
punkt icke riktigt ha vunnit sin bekräftelse, innan
denne man upptagit honom bland de sina. Han
hade föreställt sig, att Paavo skulle skynda att sluta
honom i sin famn liksom det borttappade fåret,
den förlorade sonen. — „Se, se, nu kom ändå
salig Hagmans son! — Gud kallade således också
dig till slut !
— Jag såg nog strax, att också du
en gång skulle blifva delaktig af ljuset."
— Jaså, det här är således hela resultatet af
vår resa!
— Vi ha således inte uppnått något, det är
väl bäst att vi vända om igen!
— Ingen brådska, ingen brådska, tröstade
rajavaara-bonden. Låt oss vänta, tills han kom-
mer åter, och höra hvad han då säger.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
