Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inträffat liksom genom ett underverk, huru ljuset
plötsligt flammat upp för honom, huru han klart
och tydligt förnummit, att Gud kallat honom, huru
han fordom förgäfves sökt ett innehåll för sitt
lif, utan att likväl finna det, men huru han nu
fått frid med sitt samvete och ett nytt mål för
sina sträfvanden. Aldrig tillförne hade han känt
ett sådant inre jubel och en sådan underbar kraft
att frigöra sig från alla frestelser — och ett så-
dant förtröstansfullt mod att söka gemenskapen
med Gud.
Uttrycket i gubbens ansikte hade växlat. Han
hade försökt visa sig hånfull och försmädlig, men
allt emellan hade likväl hans drag afspeglat öm-
het, ja, till och med nästan rörelse. När Antero
slutat, begynte han tala.
— Du tyckes ha skapat dig en frälsare af
dig själf, och du torde väl inte i ditt tycke vara
i behof af någon annan. Du ser din bild i din
egenrättfärdighets spegel. Du ämnar från åsen
af din helighets själfbyggda tempel hoppa rakt
in i himlen. Jag känner inte till Guds afsikter
rörande dig, men det vet jag, att om Herren inte
redan förskjutit dig och med alla dina dygder
dömt dig till evig förtappelse, så måste han nog
en gång visa dig, hurudan du egentligen är, och
innan han får dig riktigt ren och ny, nedsöla dig
i en sådan smutspöl, att du, när du sedan stiger
upp därifrån, inte mer känner igen ditt eget
ansikte. Först när du i dess förändrade utseende
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
