Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hört en syndens ton, som inte någon gång förut
ljudit också i mina egna öron.
Halfva natten var förliden, när de skildes åt.
Paavo talade, gaf råd, förebrådde och tröstade.
När de följande morgon togo afsked, kom han
och följde dem ett stycke på väg. Han tog dem
i sin egen släde och förtäljde för dem märkligare
händelser ur sitt lif, om sina färder och växlande
upplefvelser. Han veknade, han talade till dem
mildt och förmanande, faderligt, stundom en
smula skämtsamt. När deras vägar skildes vid
en gård, där han ämnade vika in, sade han
slutligen:
— Ni är ännu i början, unge män, detta är
endast det första skjutshållet. Ännu har ni inte
ens hunnit till gränsen af den ödemark, genom
hvilken den i synden fångne måste bryta sig väg.
Kanaans land är ännu fjärran, långt bortom sänka
kärr och villsamma urskogar. Genom dessa kärr-
marker kan endast Gud leda er, men i hans ord
har ni en eldstod om natten och en hvit moln-
stod om dagen. När ni lärt er vända er till ho-
nom med edra frågor och böner och inte till
människor, så skall måhända allt klarna för er, —
men låtsa, som hade jag aldrig sagt något till er.
Just när de skulle skiljas, kom en man
åkande emot dem och stannade sin häst midt
framför dem. Han var klädd i de väcktas dräkt.
— Nå, nämndeman, hvart skall du hän?
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
