Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stone mina förmäns åsikt. Och när de fordra,
att jag skall uppträda med fasthet, så måste jag
naturligtvis lyda och göra så, ehuru likväl med
den varsamhet och moderation omständigheterna
kräfva. — För öfrigt har jag ju inte skrifvit an-
nat än rena sanningen. Det är pietisternas eget
fel och inte mitt, att denna sanning inte ställer
dem i en fördelaktig dager. Jag hade nog kun-
nat uttala mig vida skarpare och göra vida svå-
rare afslöjanden, ifall min mening varit att söka
strid. Det borde nu alla förnuftiga människor
begripa, men man är ju inte ens i tillfälle att
säga det åt dem, då de aldrig velat tala om sa-
ken med mig.
Prostinnan uppfattade sin man så, som skulle
han ha önskat, att dessa ord nådde Lauris öron.
När prosten igen aflägsnat sig, kastade hon en sjal
öfver axlarna och begaf sig till det gamla pörtet.
Antero och Lauri voro ännu där tillsammans
med Hanna och Karin. De voro redan resfärdiga.
— Jag kom för att ännu en gång säga er,
att ni ändå inte borde döma pappa så strängt.
Jag tror, att inte heller han gillar processen.
— Men om han inte gör det, så förefaller
mig hans handlingssätt ännu märkvärdigare!
— Men han var ju på sitt ämbetets vägnar
tvungen därtill —
— Ett ämbete får aldrig tvinga någon att
handla mot sin öfvertygelse. Och hade pappa
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
