Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, sådan är pappa. Aldrig har han
följt det, som han själf ansett för rätt, alltid lå-
ter han andras öfvertalningar och påtryckningar
bestämma sina handlingar.
— Kom nu ändå och hälsa på mamma, bad
Naimi.
Helander gick i detsamma förbi i spetsen för
en talrik skara väckta män och kvinnor. Antero
och Lauri skyndade efter dem.
— Och stugan är färdig såsom synes! sade
Lauri.
— På en månad var kyrkan under tak och
uppvärmd, yttrade Helander med stolthet och till-
fredsställelse. Och i afton sker invigningen.
— Och hvad tänka alla dessa om processen?
frågade Antero.
— Det är verkligen förvånansvärdt, huru
lugnt de taga saken. Jag hade väntat, att de
skulle göra som jag, vredgas, fördöma, säga, att
det fanns hvarken lag eller rätt här i världen, då
en process sådan som denna kunde påbörjas, då
man för andaktsöfningar kunde dragas inför rätta
liksom för ett groft brott. De förundra sig lik-
väl inte det minsta häröfver, det är för dem en
alldeles naturlig sak, att världen handlar på detta
sätt, de kunde icke vänta något annat af den.
Jag skulle nästan önska, att de brusade upp och
foro ut i häftiga anklagelser. Detta lugn skräm-
mer mig nästan, ty det utgör ett bevis på, hvil-
ken fruktansvärd, oöfverstiglig klyfta som finns
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
