Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, beboddes af tingsskrifvaren och den andra
utgjorde det rum, till hvilket domaren och de
andra herrarna drogo sig tillbaka mellan sessio-
nerna. Härifrån hördes för tillfället tal och sorl.
Antero såg prosten sitta allvarsam och liksom
hjälplös vid fönstret.
De inträdde i allmogens stuga. Bänkarna
voro fullsatta med tysta, lugna män. Det be-
reddes rum för dem på en bänk invid gafvel-
fönstret. De togo plats bland de vadmalsklädda
männen, och Antero kände sig som en af dem,
kände sig höra samman med dem såväl andligen
som lekamligen. Han var ett med dem. Deras
sak var äfven hans — och skulle alltid vara det.
Han tänkte liksom de och hans hjärta klappade
i samma takt som deras. För första gången i
sitt lif var han icke ensam. Alla tycktes de vara
beredda för hvad som helst. Hotade någonting
dem, stodo de alltid redo.
— De målsägande in ! hördes brofogdens
röst i dörren.
Men i samma ögonblick och som hade man
väntat på denna signal uppstämdes en psalm.
Ingen rörde sig från sin plats. Genom den
öppna dörren såg Antero prosten, befallnings-
mannen och de öfriga herrarna begifva sig till
tingssalen. När en vers var sjungen, kom be-
failningsmannen själf och ropade otåligt:
— De målsägande in!
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
