Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hemmansägare Paavo Ruotsalainen, livad
har ni att anföra i anledning af åtalet?
Paavo tog ett steg fram emot bordet. Där
han nu stod med en smula krökta knän, böjd
rygg, men upprätt, tillbakakastadt hufvud, gjorde
han intryck af att vara försjunken i drömmar och
grubblerier. Plötsligt flammade det till i hans blick,
och hans genomträngande, skälfvande stämma
fyllde hela stugan, när han yttrade:
— Om det skulle gå så, att vi oskyldigt
dömdes, så vilja vi till vår tröst och uppbyggelse
påminna oss Luthers psalm:
De måste låta oss med fred,
Ehvad de sjunga eller springa,
Ty Guds Son är kommen här ned
Och skyler oss under sina vingar.
Domaren bidade några ögonblick och frå-
gade sedan:
— Har ni ingenting annat att säga?
— Nej, ingenting mer, svarade Paavo och
drog sig tillbaka till den plats, där han först
stått, och försjönk igen liksom i dvala, under det
hans gamla, halfslocknade ögon utan mål stir-
rade framför sig. Då och då drogos rynkorna i
hans panna för ett ögonblick uppåt, en reflex
af en i hans inre plötsligt vaknad tanke.
Det såg ut, som hade hans ord haft en viss
verkan också på andra sidan bordet. Domaren
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
