Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Inför rätta är det aldrig fråga om känslor.
— Jag beklagar, att det så förhåller sig.
Men jag kan också sluta nu, då jag redan sagt
det jag hade att säga.
— Kalla in pastorskan Handolin, sade do-
maren.
Antero gick ut, och folkmassan vek åt sidan
för honom som för prästen i kyrkan, när han på
en af de stora högtidsdagarna genom det öfver-
fyllda koret banar sig väg från predikstolen till
sakristian. De målsägande blefvo befallda att
lämna rummet för den tid rätten öfverlade och
fattade sitt beslut. Någon fattade Anteros hand och
sade: „Tack." Det var Hanna, och bakom henne
stod Karin med lågande blickar. Lauri slog ho-
nom på axeln.
— Du talade utmärkt. Jag såg tårar i mångas
ögon. Till och med nämnden tycktes blifva
rörd, och jag tror, att dina ord gjorde intryck
också på domaren.
— Kanske var det meningen att det skulle
blifva sagdt, eftersom det sades, svarade Antero.
Karolina hade kommit ut och tryckte hans
hand.
— Hörde du, huru de sade: Där talade en
värdig son till fadern?
— Nej, sade de verkligen det?
En ljuf, värmande känsla genomströmmade
Anteros bröst. Hade de verkligen jämfört honom
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
