Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram med något sådant för honom, han ville icke
alls höra talas om något dylikt. Det var en öm-
tålig punkt hos honom.
Prostinnan begaf sig upp på vinden och
lyssnade vid dörren till Roberts rum för att
höra, om han var vaken. Hon hörde honom
hosta. Försiktigt gläntade hon på dörren. Ro-
bert var vaken.
— Kom in bara, mamma!
— Nå, hur mår du nu?
— Utmärkt, förträffligt! Bara jag hvilat litet
till, kommer jag att stiga upp.
— Nej, det får du inte, du skall nu ligga
stilla och hämta krafter.
— Jag har minsann inte tid att vräka mig
alltför länge. Se här, mamma, alla dessa anteck-
ningar måste genomgås och ordnas, innan jag
i höst beger mig ut på en ny resa.
— Robert, du får inte tala så! Du har ju
knappt hunnit hem och orkar knappt sitta i
sängen, innan du redan tänker på nya färder.
— Ser du, mamma, det är nu en gång så,
att till och med det längsta lif är kort för det
arbete den har att utföra, som vill utföra något
ordentligt. Och å andra sidan, lifvet betyder i och
för sig intet i jämbredd med det, som utgör till
och med det obetydligaste resultatet af detta ar-
bete. — Men berätta nu något härifrån — hur
står det till här?
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
