Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är ändå härligt och skönt att ligga
här på dina mjuka bolster, mamma. Det var ofta,
om jag nu skall vara uppriktig, ganska kallt och
kusligt att ligga i snödrifvorna.
— Har du, olyckliga människa, legat i snö-
drifvor! — Nå, nu förstår jag!
— Men ändå vet jag inte, hvilkendera bäd-
den som var bäst, hvar jag legat mest belåten.
Ser du, mamma, där fick jag något, som jag
förut inte ägt — jag fick en stor lifsuppgift.
Modern sade ingenting, men tänkte i stället,
när hon betraktade sin son: — Du är också
„ väckt", du, liksom de andra . . . dina ögon
brinna på samma sätt som deras.
— Vet du, mamma, hvad som i denna stund
bereder mig den största tillfredsställelsen? — Jo,
det, att jag inte nu liksom senaste sommar be-
höfver skämmas för Lönnrot, fastän jag igen lig-
ger på dessa mjuka bolster. Han trodde, jag
såg det tydligt i somras, att jag inte skulle hålla
ut, men nu har jag visat, att jag gjort det.
— Men du är ju sjuk, stackars gosse.
— Sjuk? Jag? Jag skall genast visa dig,
att jag är fullkomligt frisk.
— Stig inte upp, hvila ännu litet!
— Jag behöfver det inte mer, jag har redan
hvilat mig alldeles tillräckligt.
Och modern förmådde icke längre hålla ho-
nom kvar i sängen.
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
