Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kom det fram, det där mitt bref om min
färd öfver Lapplands tundror och mitt besök i en
lappby? hörde man Robert fråga Thure.
— Ja, och det lästes upp på afdelningen,
där det väckte den största entusiasm — vi drucko
din skål.
Men Anette skyndade förut och upphann An-
tero och Lauri.
— Låt oss nu gå till kokkobacken! Kom
med, också ni, låt oss nu igen drömma och hän-
föras — liksom för ett år sedan . . . Hvar äro
flickorna? — Ja, ja. — Men hör ni, ni kan inte
vara pietister — sådana där dystra, melankoliska
— hör ni, det är absolut omöjligt — ni inbillar
er det bara! — Hon försökte taga saken skämt-
samt: — Och om ni också skulle vara det om
vintern, men nu är det ju sommar — nu är det
glädjens tid, förhoppningarnas tid — ni hinner nog
ännu på gamla dagar. — Nu skola vi vara unga, nu
skola vi inte grubbla och ängslas, utan svärma
och fantisera och bygga luftslott! — Se så! — Och
Anette stack sin arm under Lauris och drog ho-
nom med sig. Och besegrad och betagen följde
Lauri utan motstånd den förtjusande unga flickan.
Men vid sakristian stannade Antero plötsligt.
— Hvart tar du vägen? — Kommer du inte
med? frågade Lauri.
— Jag borde kanske gå för att underrätta
Helander. — Och han lämnade dem — under
det Lauri följde med de andra.
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
