Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men hvarför äro vi då egentligen här?
— Detsamma har också jag frågat mig.
Efter en stund utbrast Lauri:
— Som om jag ändå inte skulle veta, hvar-
för jag är här. Jag vet det nog mycket väl.
— Ja, också jag vet, hvarför jag stannat. —
Här stå vi således igen.
— Det var således till detta resultat vår
fasta i öknen ledde?
— På nytt har jag förnekat Kristus, jag vet
inte mer huru många gånger på denna dag! ut-
brast Lauri. Jag har förnekat honom, jag har
förnekat honom fräckare och hänsynslösare än
någonsin förut, än någonsin Petrus. Jag var
som en af dem, jag pratade och skrattade och
var helt och hållet den forne Lauri. Först sågo
de en smula förvånade på mig och hviskade och
undrade, men sedan kommo de och skålade med
mig, och deras blickar hade ett uttryck, som hade
de haft lust att säga: „Jaha, nå, välkommen åter,
roligt att råka dig, som man inte sett till på så
länge." De betraktade mig antagligen som den
förlorade sonen, som återvändt från sina dåliga
vägar. Jag satt där och sprakade och skämtade
med flickorna — Anettes marskalk kantänka
— och jag var glad och uppsluppen och hade
trefligt. Jag satt tillsammans med Anette i
bersån och märkte, huru de ansågo oss för ett
blifvande par. Hade jag stannat där litet längre,
hvem vet, om jag inte i denna stund också hade
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
