Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prosten hade först stått alldeles handfallen,
utan att kunna företaga det ena eller det andra.
Nu gick han fram till Lauri och sade, bemö-
dande sig att vara så lugn som möjligt:
— Hvad är detta för ett spektakel? — Jag
hoppas gästerna äro så goda och ursäkta. — Gå
nu strax din väg och låt dem dansa som ha lust!
— Spela upp där! Ingen har ju befallt er att
sluta.
Musikanterna blåste i brådskan några falska,
öronslitande toner.
— Nej, pappa, nej . . .! ropade Naimi.
— Tyst, tyst! ropade plötsligt Hanna. —
Tala, Lauri, säg allt! Du handlar rätt.
— Låt bruden dansa! hörde man från ett
annat håll.
— Nej, nej, jag vill inte dansa mer . . .
aldrig mer!
— Aldrig? Aldrig mer! Du förstår mig,
Naimi, du gillar mitt handlingssätt! Säg det
ännu en gång! Säg det till pappa, mamma, din
fästman, alla dessa andra!
Men då brast Naimi i gråt och störtade
ut. Gråten smittade snart också de öfriga frun-
timren. Lauri spratt till och tycktes förlora fatt-
ningen, men betvang sin oro och utropade, i
det han rätade på sig i sin fulla längd:
— Lugna er där borta, jag vill er ingenting
ondt, skänk mig blott några sekunders upp-
18 273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
