Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista för hvem som helst af er, ty vi kunna ju
inte veta . . . Öfvergif — jag bönfaller er därom
— öfvergif ert syndiga lif och edra lättfärdiga
nöjen och dans och musik . . .
Framför sig såg han hånfulla, förgrymmade,
olyckliga och förskräckta anleten . . . han kände
sig förvirras, han kände, att han icke fick fram
det han hade velat . . . Prosten hade aflägsnat
sig, en stor del hade följt hans exempel, och pro-
fessorn försökte som bäst föra de återstående med
sig ut. Prostinnan hade sjunkit ned på en stol,
Naimi hade kastat sig i hennes famn.
— Kom bort allesamman! ropade professorn
in i salen.
— Sluta nu, Lauri, du ser ju, att de fått nog,
sade Robert och gick mot dörren.
— Jag ser, jag ser, att människorna nu, lika
litet som någonsin förut, vilja höra på, när man
talar om deras synder.
Robert vände sig om och slungade honom
i ansiktet:
— Är då du själf utan synd?
Lauri spratt till.
— Jag? Jag utan synd? Nej, käre bror,
jag är en större syndare än någon annan. Ja,
jag vill bekänna också det!
— Inte bryr sig någon här om din synda-
bekännelse.
— Hör på! ropade Lauri nu så högt, att
det hördes till alla rum och åter lockade nyfikna
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
