Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aldrig, aldrig skulle hans hustru genom
den minsta aning, den minsta misstanke få veta,
med hvilka tankar han vid hennes sida trädt
fram för prästen! Han lofvade och kände sig
också äga kraft att ännu en gång lofva, inte alle-
nast inför människor, utan äfven inför Gud, att
för Emma vara det han svurit henne att vara.
Han låg på knä i det halfdunkla rummet, då
någon sakta gläntade på dörren och igen var-
samt stängde den och sedan smög sig ned och
hviskade till någon, hvad han sett, och denna
hviskade det till en annan och denna andra
till alla.
Och då Antero åter kom ned, glänste kvin-
nornas fuktiga ögon emot honom, och männen
betraktade honom liksom med vördnad och
beundran.
— Du har kämpat din strid ... jag anar
hvilken, hviskade Lauri i hans öra.
— Ja, svarade Antero.
— Densamma som jag!
— Som du?
— Ja, också jag.
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
