Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vita tystnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
givenhet, som är egendomlig för hennes ras, och nya
fåror grävdes i Malemute Kids bronsansikte. I
själva verket var Mason kanske den som led minst, ty
han befann sig nu bland bergen i östra Tennessee
och genomlevde sin barndoms tilldragelser på nytt.
Hans för längesedan glömda sydstatsdialekt hade
en säregen patetisk klang, då han fantiserade om
badställen, om jakt på tvättbjörnar och
plundringståg efter vattenmeloner. Allt detta var grekiska för
Ruth, men Kid förstod det — han förstod och
uppfattade det så som endast den kan göra som i
åratal har varit utestängd från allt vad civilisation heter.
Mot morgonen kom den dödsdömde åter till
medvetande, och Malemute Kid lutade sig närmare för
att uppfånga hans viskningar.
»Kommer du ihåg när vi möttes på Tanana
det blir fyra år se’n i vår. Jag brydde mig inte så
mycket om henne då. Det var egentligen mest för
att hon var vacker, och så var det också någonting
eggande i det hela. Men sedan har jag kommit att
hålla av henne riktigt. Hon har varit en god hustru,
alltid vid min sida när det behövdes. Och när det
gäller att göra affärer, så vet du, att det inte finns
hennes make. Kommer du ihåg den gången, då
hon styrde båten utför Moosehorn-fallet för att hämta
mig och dig från klippan, medan kulorna piskade
vattnet omkring oss som en hagelskur? Och när
det var hungersnöd i Nuklukyeta? Eller när
hon sprang över drivisen för att ge mig bud? Ja,
hon har varit mig en god hustru, bättre än den
andra. Det vet du kanske ingenting om? Jag har
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
