Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vargens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zarinska skall i alla fall komma till den vite
mannens boning.»
Kan hade redan lyft upp skinnförhänget för att
gå, då ett dämpat utrop från flickan kom honom
att vända sig om. Zarinska hade fallit på knä på
björnskinnshuden, hennes ansikte blossade som en
äkta Evas dotters, och hon knäppte blygt upp hans
tunga bälte. Han såg ned på henne förvirrad och
misstänksam och lyssnade spänt efter minsta ljud
utifrån. Men hennes nästa tilltag utplånade varje
tvivel hos honom och han smålog belåtet. Ur sin
sypåse tog hon fram en älghudsslida, sirad med
pärlbroderi i fantastiskt mönster. Så tog hon hans
stora jaktkniv och betraktade med vördnad dess
skarpa egg, halvt frestad att pröva den med sitt
finger — och i nästa ögonblick sköt hon in kniven
i dess nya förvaringsrum, varefter hon hängde slidan
vid bältet och sköt den till dess vanliga plats vid
höften.
Det var alldeles som en scen från forna tider —
damen och hennes riddare. Mackenzie lyfte upp den
unga flickan och berörde hennes röda läppar med
sitt skägg — »vargens söners» smekning som var.
främmande för henne. Det var ett möte mellan
stenåldern och stålåldern.
Det låg upphetsning i luften, då Mackenzie med
ett stort bylte under armen lyfte upp förhänget till
Thling-Tinnehs tält. Barn sprungo omkring ute i
det fria, sysselsatta med att släpa torr ved till
platsen, där man hade samlats till p o 11 a c h. Ett sorl
av kvinnoröster steg allt högre, och de unga männen
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
