Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prästens rättigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall bli alldeles som andra män! Ni ska.ll tröttna
på mig, och — och ...»
»Kur kan ni säga så? Jag. . .»
»Så lova mig det!»
»Ja, ja — det lovar jag.»
»Ni säger det så lätt, käraste. Men hur kan ni
veta det? Eller hur kan jag? Jag har så föga att
ge, och ändå så mycket. Å, Clyde, Clyde — lova
mig ännu en gång, att ni inte skall tröttna!»
»Så, så! Ni får inte börja tvivla på mig redan.
Jag sväi — tills döden skiljer oss åt.»
»Tänk! Det sade jag en gång till — till honom.
Och nu?»
»Och nu, min lilla älskling, grubbla vi inte mera över
den saken. Naturligtvis skall jag aldrig, aldrig ...»
Och deras skälvande läppar möttes för första
gången.
Fader Roubeau hade genom fönstret hållit utkik
åt vägen, men nu kunde han icke hålla ut längre.
Han harklade och vände sig om.
»Nu är det er tur, fader!» Whartons ansikte var
blossande rödt efter den första omfamningen, och
det vai en triumferande klang i hans stämma, då
han lämnade ordet åt den andre. Han hyste icke
det ringaste tvivel om utgången. Och det hade icke
heller Grace. Ett småleende lekte på hennes läppar,
då hon vände sig till prästen.
»Mitt barn!» började fader Roubeau. »Mitt hjärta
blöder för er skull. Detta är en vacker dröm, men
den kan inte gå i fullbordan.»
»Men varför det, fader? Jag har ju sagt ja.»
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
